Min Filosofi
Pedagogik först, sedan teknik
Teknik är aldrig neutral. Varje digital lösning bär med sig värderingar om hur vi ska lära, arbeta och relatera till varandra. Som pedagog och IT-strategist ser jag det som mitt ansvar att ställa de viktiga frågorna: Vems intressen tjänar denna teknik? Stärker den människors autonomi eller skapar den nya former av beroende?
Som utbildad pedagog och vidareutbildad IT-pedagog har jag sett samma mönster upprepas i min roll som karriärcoach: organisationer investerar i ny teknik utan att först förankra den i sina pedagogiska mål eller sin arbetskultur. Resultatet blir ofta dyra system som ingen använder, och en personalstyrka som känner sig frustrerad.
Mitt arbete inom detta område började ur en övertygelse om att det måste finnas ett bättre sätt. Som en del av min professionella utveckling utforskar jag hur vi kan överbrygga klyftan mellan människa och teknik. Med en fot i pedagogiken och den andra i IT-strategi vill jag försöka bidra till att organisationer vill se tekniken som en möjlighet, inte ett hinder.
Min teoretiska grund
Mitt arbete bygger på fyra filosofiska och pedagogiska fundament som tillsammans skapar en etisk kompass för digital utveckling:
Sokrates och den kritiska dialogen
Lär oss att "jag vet att jag ingenting vet" – en hållning som är mer relevant än någonsin i vår digitala tid. Verklig insikt kommer genom att ställa rätta frågor, inte genom att ta emot färdiga svar.
Deweys pragmatism: Lärande genom handling och reflektion
John Dewey påminner oss om att lärande inte är en passiv mottagning av information, utan en aktiv process som sker genom handling och reflektion. Teknikens roll är inte att leverera färdiga svar, utan att skapa rika miljöer för meningsfull praktik.
Koppling till AI
När en AI-modell omedelbart ger oss ett svar, riskerar vi att hoppa över hela lärandeprocessen. Vi utför ingen handling och ges inget utrymme för reflektion. Deweys filosofi uppmanar oss att ställa frågan: Hur kan vi designa och använda AI som ett verktyg för experimenterande snarare än som en orakelmaskin? Tekniken bör vara en simulator, en kreativ partner eller en datakälla som ger oss material att arbeta med – inte en ersättning för det mänskliga tänkandet.
Vygotskys sociala lärandeteori: Utveckling i samspel
Lev Vygotsky visar att vår utveckling och vårt lärande är djupt sociala. Vi växer genom samspel med andra, i vår "proximala utvecklingszon", där vi med stöd kan klara av sådant vi ännu inte kan på egen hand. Digitala verktyg måste därför designas för att stärka, inte ersätta, den sociala dimensionen av lärande och arbete.
Koppling till AI
AI kan potentiellt fungera som ett stöd (en "scaffolding") i denna process, men risken är att den istället isolerar individen. Om varje person har sin egen "perfekta" AI-assistent, var uppstår då det meningsfulla sociala samspelet, förhandlingen och den gemensamma kunskapsskapelsen? Frågan vi måste ställa är: Använder vi AI för att förstärka mänsklig samverkan – till exempel genom att sammanfatta möten eller visualisera gemensamma idéer – eller för att skapa individualiserade bubblor som minskar vårt behov av varandra?
Freires kritiska pedagogik: Medvetenhet och makt
Paulo Freires kritiska pedagogik ställer den avgörande maktfrågan: Tjänar pedagogiken (eller tekniken) till att befästa befintliga hierarkier eller till att frigöra människor? Han varnade för en "bankpedagogik" där kunskap ses som en gåva som de kunniga "deponerar" hos de okunniga. Detta skapar passiva mottagare, inte aktiva, kritiska medskapare av sin egen verklighet.
Koppling till AI
Baserat på Freires tankar blir kopplingen till AI ganska tydlig. När AI används som en matare av snabba svar riskerar den att bli en perfekt modern tillämpning av hans "bankpedagogik": en digital "bankteknik", där "sanningen" deponeras från en algoritm (vars data och värderingar är dolda för oss) till en passiv användare. Freires teori uppmanar oss att fråga: Vems data tränas AI på? Vems världsbild reproduceras? Ger verktyget användaren makt att ifrågasätta, modifiera och förstå, eller uppmuntrar det till en okritisk acceptans? Att arbeta utifrån Freire handlar om att designa och använda teknik som främjar kritisk medvetenhet (conscientização) hos användaren.
Sokratiska samtal som metod
"Jag vet att jag ingenting vet" – Sokrates grundinsikt är mer relevant än någonsin i vår digitala tid.
Min arbetsmetod bygger på sokratisk dialog, där jag hjälper organisationer att upptäcka sina egna svar genom kloka frågor snarare än färdiga lösningar.
Varför sokratiska samtal?
Kritiskt tänkande: I en era av desinformation och AI-genererat innehåll måste vi lära oss att ifrågasätta information vid källan. Sokrates metod tränar vår förmåga att skilja mellan kunskap och åsikter.
Djupt lärande: Socrates visste att verklig insikt kommer inifrån, inte genom påtvingade sanningar. När organisationer själva reflekterar fram sina lösningar blir förändringen hållbar.
Etisk reflektion: Genom att ställa frågor som "Vad är det rätta att göra här?" och "Vilka konsekvenser får detta för människor?" skapar vi utrymme för etiska överväganden innan tekniska beslut.
I praktiken innebär det att jag aldrig börjar med att presentera en teknisk lösning. Istället ställer vi frågorna: Vad försöker vi egentligen uppnå? Vilka värderingar ligger bakom våra nuvarande processer? Hur vet vi att en förändring faktiskt förbättrar situationen?
Mina kärnvärden
Reflektion före handling
Inspirerad av Aristoteles praktiska visdom utgår jag från principen att rätt handling kräver reflektion över både mål och medel. Varje teknisk lösning måste prövas mot frågan: bidrar detta till mänskligt florering?
Empowerment som imperativ
Mitt mål är att göra mig själv överflödig genom att bygga intern kompetens. Jag tror på att vägleda organisationer att utveckla egen reflektion och handlingsförmåga kring teknik och lärande.
Tekniketik i praktiken
All teknik ska stärka människors handlingsutrymme och självbestämmande, aldrig minska det. Jag följer principen om teknisk värdighet: slutanvändaren ska alltid ha kontroll och förståelse för de verktyg som påverkar deras arbete och utveckling.
Mitt uppdrag
Mitt uppdrag är att bidra till en mer etisk och medveten digital utveckling. Inte genom att förneka teknisk innovation, utan genom att ständigt påminna oss om att den ska tjäna mänskliga värden – lärande, växande och meningsfull gemenskap.
Jag drivs av övertygelsen att när vi kombinerar pedagogisk visdom med teknisk innovation, och alltid låter etiska överväganden vägleda oss, kan vi skapa digitala lösningar som verkligen gör skillnad.
Har du en utmaning där pedagogik, teknik och etik behöver mötas?
Låt oss utforska hur sokratiska samtal och etisk reflektion kan vägleda din organisations digitala utveckling.
Låt oss samtala